Vad säger man?
Jag har trivts med allt! Peronalen, alla rutiner, patienterna (även att det varierar, men det är ju det som är så specifikt och sjukt roligt, eftersom ingen människa är den andra lik). Sommaren på MAVA har gått riktigt fort, och man undrar lite hur det kommer bli nu framöver.
Vad jag vet nu kommer jag gå till Bemanningen (början av september) på sjukhuset som timvikarie. Jag kommer att få välja några fler avdelningar som jag ska bli inskolad och få gå på, vilket är riktigt bra! Man får ju mycket bredare kunskaper, meriter och erfarenhet. Men inget kommer bli som förr, då man jobbade på MAVA. Att man lixsom var fast på en avdelning! Men om man håller tummarna, kanske, inom kort tid, kanske det händer att man bli anställd :).
Jag kommer ihåg att igår satt Sofie och jag vid maten och pratade om MAVA. Det är altså med gråten i tåren då man lämnar avdelningen. Men! Vi kommer ju att komma tillbaka lite då och då, som timvikarie.
Något mer som gör att man får gråten i ögat är att Hampus flyttar till Skövde imorgon och ska jobba i två månader. Men han kommer förstås hem och stannar från torsdag-söndag. Vilket de är lite skönt, för att vara utan han i två månader.. Vete fan om jag skulle klara det!!!
/ <3